Vilken del av världen ska vi rädda i morgon?

Kyoto är vackert i duggregn och trots att vi lämnat de varmaste kalsongerna på hotellet traskar vi glatt på filosofernas väg och räknar körsbärsträd. Men det behövde vi egentligen inte göra för de är redan numrerade.

Förutom att lösa de stora världsproblemen så är en av stora frågor för oss i vilken ficka som biljetterna ligger som vi behöver visa för att komma ut från perrongen, också.

Himla tur att Lena har flera duktiga assistenter som dyker upp för att hjälpa oss med praktiska ting. Jag lyckades hitta en bonad som jag letade för fem i år sedan i Kyoto på tempelmarknaden. Bara för att några timmar senare lämna den på cafét som serverade organiskt te och underbar hemgjord choklad. Yosan - som studerat 4H gårdar i Lund - blev min räddande ängel och jag fick mitt paket levererat till restaurangen där vi landat.

Idag har jag imponerats av inlärningskurvan vad gäller pinnätande och vi hittade också fina körsbärsträpinnar för att slippa använda engångs framöver. Vi har också insett att detta med att sitta på golvet att äta är lättare om man har tränat, länge. Ett tips är att sitta mittemot den inhemska befolkningen för de har sina fötter lättsamt invikta under sig och det ger mycket plats under bordet för en själv.

Sen var det ju det där med världsräddandet. Mats gjorde sitt och bad en bön för att snabba på en hållbar utveckling genom att göra en bönecermoni. Vi köpte också "horoskop" där vi kan få veta mer om vår framtid. Bara vi lär oss den komplicerade japanskan som förutsägelserna står skrivna på.

Under besöket till Naturskolan som tillhör templet lärde vi oss än mer om förhållandena i den japanska skolan och hann under middagen prata ihop oss om en gemensam strategi för att få utomhuspedagogiken att bli en del av den vanliga skolverksamheten.

På cafét hann Akko sätta oss in i vårt uppdrag i morgon i Tokyo. Här fick vi svar på rubrikfrågan. På fem minuter ska vi inspirera de nationella utbildningspolitiker som vi ska träffa tillsammans med de som försöker rädda Kitagawa wetland. (lördagens program) Ett gemensamt koncept ska sys ihop på tåget tillbaka till vårt hotell i Tokyo.

Vad vi egentligen håller på med har vi fått ett svar på av en av seminariedeltagarna i Nagoya där vi var igår; "I am so happy to meet you all. It was really an effective presentation regarding environmental education. I have learned many things."

En av Yosans vänner som var med oss idag och träffade svenskar för första gången konstaterade att svenskar pratar hela tiden, till och med på bussen. Ni som känner oss kanske kan hjälpa oss att förklara hur hon kunde uttala detta. Jag kan bara beklaga att det inte finns tillräckligt mycket utrymme utifrån vårt program att här och nu dela med oss av alla citat som fälls oavbrutet och bidrar till att de som ser oss rusa omkring måste undra vad vi går på. Fast egentligen är det också en fråga om vad vi inte får i oss. Vissa av oss behöver mer kalorier och andra saknar kaffetermosen.

Javisstja - vi har ju varit i den underbara staden Kyoto också. Antalet foton som visas skulle kanske öka om vi visste att någon såg vad vi tankar upp mitt i natten.