Robertsfors har haft besök av sina vänner från ekokommunen Machakos i Kenya.
Ett tag funderar jag på vad jag och den Kenyanske viltvårdaren har gemensamt där vi sitter på en båt i Umeälven och äter vår avskedsmiddag. Vår vardag är så olik den kan bli. Han berättar att han har tre kor och hur floderna torkar ut då sanden säljs för småpengar till Nairobi.
Men när vi kommer in på det som vi har gemensamt smälter alla tänkta avstånd bort. Vad är hållbar utveckling sammanfattar han i en enda fråga; "How can I sustain myself?"
Då har redan Margaret, kvinnan som samordnar HIV/AIDS utbildning, formulerat vad en ekokommun bör göra, nämligen att öka förutsättningarna för människor att; "sustain themselves".
Lärande för hållbar utveckling behövs det inte heller några långa avhandlingar för att kunna diskutera. Vi skrattar ett tag åt att man envisas med att dela upp utbildningen i olika skolämnen. Hon visar med hela kroppen hur allt hänger ihop. Aldrig har jag fått en så bra och rolig kurs om Milleniemålen - i praktiken - som idag.
När vi banar oss fram under "Kulturnatta" mot tåget som ska ta våra gäster hem funderar jag på vilken sorts utbildning/fortbildning som leder till ett personligt ansvarstagande?
Kanske är möten med människor som själva tar ansvar för sin framtid som är den optimala kursen?
