En lugn dag i norra Japan?

Efter att ha lärt oss än mer än japanska miljöutbildningscentra är det dags att lämna Yamomotos Tobetsu. Den lilla svängen in på det svensk-japanska kulturcentrat i byn av svenska trähus slängs in före borgmästaruppvaktningen där han tackar för brevet han får på svenska. Leksand är en systerstad och vi börjar vänja oss vid alla dalahästar som dräller här i stan.

Sen bär det av till stationen i Sapporo där vi delar upp oss i små grupper med var sitt uppdrag. Irene och Lena fortsätter försöken med att få med oss en hälsning från Sverige och vår miljöminister till ministeriet på fredag där vi ska överlämna ett nytt brev. Jag hamnade i frukostgruppen med Mats som fick hjälp av vänliga japaner som kunde lotsa oss fram till yoghurt, juice och bröd med tuggmotstånd. Vi hittade till och med en liten burk med chokladmjölk som specialbeställning. Choklad från fabriken som sponsrar Yamamoto blev det också. Sen var våra tjugo minuter till ända.

Nu har jag åkt nattåg i Japan. En söt liten duettkupé med lite för hårda säten för min prinsessrygg men det blir några timmar i alla fall. Vi knökade in oss alla sex i en kupé och middagsvarianterna dukades upp. Alla som varit på tågutflykt kan föreställa sig hur vi hördes vida omkring.

Nu har vi betalat extra för att komma in klockan tolv på vårt gamla hotell i Tokyo. Yllesockorna åkte kvickt av för det känns varmt här i Tokyo. Mia ska göra en uppföljande tidningsintervju och vi får skölja av resdammet innan det är träff på advokatkontoret med start klockan två för nya möten.

Ur led känns tiden när jag idag inte är på väg till Saittarova och den årliga pimpeltävlingen på påskafton men det finns ingen att skylla på. Här är det svårt att hitta påsktecken så det underlättar.