Vår globala barnby

Hur mår jorden? Att det är vår mest brännande fråga är en underdrift. Jag blir glad när jag vaknar på morgonen och vet att jag bara behövar slå på radion för att få veta hur det går i klimat- förhandlingarna. Det är inte så länge sedan jag aktivt fick söka upp någon källa för att få veta mer om jordens tillstånd.

Samtidigt värker mitt hjärta över att frågan; Hur mår barnen? inte får några krigsrubriker. Rädda Barnen, BRIS och personal på skolor som jag träffar vittnar om att allt fler föräldrar söker hjälp för barn som är deprimerade, aggressiva och självdestruktiva. Att lyssna på ungdomarna som har koll varandra gör mig rädd och då framför allt drogliberalismen som florerar. "Lite suspekt kosttillskott och knark är väl inge farligt:"

Andra undersökningar visar också att svenska ungdomar är rädda för miljöförstöringen. Men få är beredda att göra något för att minska skadorna på miljön. För att förändra allas och alla framtidsutsikter vill jag mer än att bara förverkliga visionen om en fossilfri miljödriven ekonomi.

Det krävs en by för att fostra ett barn. Vilket gemensamt ansvar har vi för vår globala barnby? Ett konkret tips på hur vi också kan kommmunicera med våra barn, fick jag häromveckan av Per. Istället för att fråga barnen på förskolan vad de önskar sig i julklapp så vill han veta vem barnen ska träffa till julhelgen och vad de ska göra för roligt utomhus på lovet.

En sak är säker och det är att vi måste bli bättre på att jobba parallellt med dessa hot. Kanske är det inte bara klimatlöften som vi ska klura ut och stolt skriva under på nyårsafton?

Jag ska ägna julledigheten till att klura på vad jag kan göra för att ge barnen framtidstro. Eftersom det känns bråttom så tar jag tacksamt emot tips!