Naturen som läromästare

Jag har varit i Kiruna och fått känna av mycket sträng kyla.
–20 ° är väl helt OK, för det går att klä sig för detta men denna gång blåste det hårt - också. Luttrade Kirunabor förklarade väderleken för otjänlig och undvek att gå ut. Vi tog oss rånarklädda fram, mycket tack vare mina snälla bröder som agerade chaufförer mellan våra studiebesök.

Att utsätta sig för denna kyla var en mycket nyttig påminnelse om att vi människor här på jorden är underordnade naturens villkor. Våra begränsningar och vilka kunskaper vi behöver för att överleva kom mycket närmare än det brukar i mitt dagliga liv.

En av mina medresenärer råkade gå ut med en glipa mellan sockan och kalsongerna och fick en frostskada som minne med sig hem. En kortvarig, men ändock en påminnelse om att hur mycket vi än försöker bestämma över naturen så är vi för all tid och evighet naturens ödmjuka tjänare.

Lördag kväll satt vi på ett vandrarhem med utsikt över Lapporten och diskuterade vad lärande för hållbar utveckling egentligen är och hur man gör. Alla frågor ledde till nya frågor och eviga sådana. Vilka rättigheter har vi som människor och äger vi rätten till vårt eget liv? Kanske är det lättare när civilisationens brus skärmas av, att komma till kärnan av vad hållbar utveckling är.

Innan vi for hem benådades vi med en morgon utan mätbar vind, några minusgrader och en nyvaken vårsol. Vi kunde tacksamt beundra en del av den ögonbedövande vackra värld som vi lever i.