Big in Japan

Jag har aldrig känt mig så stor som här i Japan. Förutom att jag är ett huvud längre än alla andra så blir jag bemött på ett sätt som gör att jag känner mig stor. Jag är inte van vid detta bockande och bugande som får mig att känna mig som en betydelsefull statsman eller kanske en rockstjärna. Men allra störst kände jag mig igår i Nagoya när jag pratade med en man från Bangladesh, ett av världens fattigaste länder. Trots att jag dagligen kämpar för att minska mitt ekologiska fotavtryck kommer jag alltid att känna mig som en riktigt fet elefant jämfört med en som bor i Bangladesh. Sundarbans är en mangroveskog som är uppsatt på världsarvslistan och ligger i Bangladesh. Odlingar av jätteräkor (king shrimps, scampi, tigerräkor) förstör många mangroveskogar runtom i världen, därför äter jag inte sådana räkor. Efter att ha pratat med denna man tändes ett litet hopp om att det går att förändra odlingarna på ett sådant sätt att mangroven får stå kvar och inhemska räkodlare kan få inkomst till sina samhällen. Han berättade att de, i stället för att hugga ner mangroveskogen, grävde dammar i jordbruksmarken innanför skogen där de odlade sina räkor. Säg därför nej till mangroveodlade räkor och om det nu är så viktigt att äta dessa räkor så fråga efter ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart odlade räkor.