Galet många metspön

Morgonen började med en bilfärd genom Nagoya, som är lite av Toyotas huvudstad. Hotellet vi bodde på ägdes av ett par som var engagerade i ett Björnräddarsällskap som vi fick höra mer om under dagen.

Vi kom fram till Hirabari-Satoyama och mötte fler i föreningen som arbetade för att skydda denna orörda natur mitt i staden men också nyfikna som följde med oss i regnet. Den förväntade äldre försynte professorstypen som vi trodde skulle möta oss visade sig vara en överaktiv aktivist som hoppade av glädje över att se oss. Han var alldeles till sig för att få ta emot så långväga gäster visa det område som han kämpade så för att bevara. Så bara genom att dyka upp ändå från Sverige var för oss ett sätt att ta ställning för detta hotade område.

http://ja-jp.facebook.com/pages/Tempaku-Ku-Japan/Hirabari-Satoyama-Conservancy/170937081191?v=app_2373072738

Området var trots sitt vårtrötta yttre mycket fascinerande. Vissa växter är lika våra egna och andra känner vi igen från blomkrukorna men bambu t ex hittar vi bara i gamla metspön och det var bambuträden som kändes galet många.

Under rundturen blev Robert intervjuad och han talade kraftfullt á naturens vägnar. Hur kan Nagoya se världen i vitögat som värd för det kommande mötet i oktober COP 10 om biologisk mångfald och samtidigt tillåta att bostäder byggs i detta område?

Helt plötsligt drar Mats och Robert upp sina vita paraplyer och börjar skaka ner djur i dem. Sen följer två parallella lektioner om spindlar och redogörelsen för spindlarnas kärleksliv blev nog ett minne för livet.

Till lunchen var vi bjudna till Somiyas hus i utkanten av detta område. Vi bjöds på en typisk japansk lunchlåda men ändå mycket ovanlig. Den hade lagats av ett par som hade ett traditionellt jordbruk i närheten och lådan var fylld av läckerheter från naturen och deras egna hemgjorda tofu bland annat. Vattnet serverades i egengjorda bambumuggar som vi fick ta med oss hem.

De sista presentationsförberedelserna gjordes i bilen på väg till universitetet där vi skulle föreläsa. Vi radade upp oss och i rask takt avverkade vi Sveriges miljölagstiftning, miljömål, utbildning för hållbar utveckling, Grön Flagg, demonstration av jordens begränsade resurser med hjälp av ett äpple och en liter vatten. Skogbevarande svenska projekt och en argumentationsövning som ”råkade” handla om att bevara eller bebygga ett naturområde avslutade föreläsningspasset. Alla deltog glatt i övningen och verkade ha snappat en hel del om hur miljöutbildning kan gå till. Att Hirabari-Satoyama borde bevaras och användas som utomhusklassrum betonades noga.

Våra värdar blev överlyckliga över presenterna för det var nu som insektssugarna togs fram och Lena fick äntligen översätta detta roliga ord till japanska. Sen bar det iväg till kommunhuset och riktigt vem vi skulle kunna få träffa där var länge oklart. Fullmäktigedebatten hade förlängts och vi funderade på vad som skulle kunna funka som en politikersug. Hur hitta och komma i närkontakt med någon som bestämde för att kunna tala för det hotade området?

En lokal miljöaktivist som hade hjälpt nuvarande borgmästaren att bli vald visade sig vara den som gjorde att vi fick träffa vice borgmästaren. Efter lite bilsnack kom vi in på vad vi gjorde där och bevarandet av området kom upp på tapeten. Det är dock en mycket knepig fråga eftersom striden i fullmäktige gällde borgmästarens förslag att sparka hälften av politikerna och halvera lönen för dem som var kvar. Han är för bevarandet av området men av förståeliga skäl inte så populär i den församlingen just nu. En av politikerna som stödde honom fick vi också träffa när vi gjorde ett studiebesök i fullmäktigesalen under en paus för mötet.

Hur det gick till i politiska sammanhang blev ingen kurs i demokrati men detta blir det ingen utläggning om i detta inlägg. Inte heller något om det jag intervjuade mig fram till om japanskt trähusbyggande.

Våra värdar bjöd på middag och efter att alla intervjuats av mannen som filmat oss under hela dagen var det dags för en snabb bilfärd till hotellet för att sedan hasta till tåget till Kyoto. Ett snabbtåg eller två och en snabbhiss senare var vi framme på hotellet i Otsu klockan halv tio och checkade in på hotellet som kommer att vara vårt hem för två hela nätter. Puh!

I morgon bär det av till Kyoto ( 9 minuter bort) för en turistisk dag.