Carl Lindberg berättade om det internationella arbetet med utbildning för hållbar utveckling i olika länder. Tyskland och framförallt Finland är länder som jag ska ta mig en titt på. Jakten på Finlands ”Strategi och verksamhetsplan för forskning och utbildning i hållbar utveckling (2006-2014)har börjat.
Behållningen är det mod som Carl är så duktig på att gjuta omkring sig. ”Ni har en moralisk rätt att vara påstridiga! Stå rakryggade!”
Lärande för hållbar utveckling innebär att vi ska påverka den allmänna opinionen för att de ska kunna välja de ledare som vågar ta långsiktigt hållbara beslut
På Örtagården träffade jag och Erika Abe och Kawashima för att prata svenskt-japanskt erfarenhetsutbyte.
Arrangörer är Rikkyo Universitets forskningscentrum för utbildning för hållbar utveckling i Tokyo som samarbetar med Lena Lindahl, hållbarhetskonsult i Tokyo och Esam AB i Umeå. Resans syfte är att studera det aktuella läget vad gäller CSR i Sverige. I Stockholm har de studerat hur de stora företagen arbetar med att aktivt engagera sig i samhällsutvecklingen och hur detta arbete stärker tillväxten och lönsamheten. De har träffat Svenska Institutet (SI) för att ta del av hur de exporterar svensk hållbarhet. Carl Lindberg särskild rådgivare för ESD (Education for Sustainable Development) till Svenska Unescorådet har talat om utbildningens viktiga roll för hållbar utveckling för Sverige och våra företag. Föreningen CSR Sweden medverkar i vilken många av våra stora svenska företag är medlemmar. Hur Scandic, SAS, Vattenfall och McDonalds arbetar har deltagarna fått veta innan de tog tåget upp till Umeå för att besöka Esam AB.
Deltagarna kom från stora företag i Japan och från många branscher; bilindustrin, energibolag, reklamföretag, banker men också forskare, konsulter och från ideella organisationer.
På Österlundstorpet i Åkullsjön, Robertsfors avslutas studieresan med att deltagarna får njuta av den svenska naturen och detta blir avslutningen för Sverigevistelsen.
I det originella vandrarhemmet serverades underbar och mycket mat samt fri tid.
Många änglar hade sänts till hjälp åt Berit.
Före söndagens utevistelse skulle först lingonen kokas.
Uppskattade souvenirer.
Efter fyra kilometers promenad där jag bland annat fick visa upp en av mina favoritskolor, Åkullsjön skola, var vi framme vid Eremithyddan. Den ska man kunna hyra för att där i ensamhet meditera över vad man egentligen vill med sitt liv.
Frivilliga hjälpte till och byggde en stolpe till huset
Göran gjorde cement till byggarna.
Lingonplockning för Tokyobor
Många deltog på olika sätt i arbetet.
Här pustar Kawashima ut efter intensivt byggande
En av herrarna visade sig vara konstruktör. Han ville inte åka hem utan stanna kvar och bygga klart.
”Det bästa jag ätit i Sverige” blev ett av betygen på lunchsoppan
Hur kan en glömd mjölpåse bli utgångspunkten för vad som är grundbulten i hållbar utveckling? Pinnbrödsdegen är för lös för att användas som det var tänkt. Jo, Utifrån tron att allt är möjligt och med förenade krafter kan man tillsammans använda sig av befintliga och knappa resurser för att nå framgång.
Det tredje försöket var både lyckosamt och gott att äta
Vänskapsbanden mellan Sverige och Japan skrivs in i sten
Att ta farväl är aldrig lätt och att skiljas från Berit innebär ett stort kramkalas. Det jag kommer att fortsätta att fundera över även efter detta sista blogginlägget är:Hur ska lärande för hållbar utveckling gå till för att vi ska få fler människor som är som Berit? Med alla dessa kärleksfulla människor skulle inga krig vara möjliga. Världen skulle bestå av idérika, positiva och ansvarstagande människor som gillar att lösa problem med mycket få och små resurser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar