Samtidigt i Japan

Conny Sevehem från Varborg talar om svenska ekokommuner på den nationella japanska ekokommunkonferensen.

Vad är hållbar utveckling i Afrika?

Margaret Jobita gav perspektiv på vad hållbar utveckling är i Afrika. Överlevnad. Hennes målande beskrivning om utmaningarna som de lever med och hur de lite i taget med passion och vilja ska ta sig an dem var oförglömligt.

Manfred om ekonomins bidrag till en hållbar utveckling

Manfred Max-Neef gav upphov till många nya diskussioner.

1:a Internationella ekokommunkonferensen

Efter studiebesök till biogasproduktionsanläggning och återvinningstation i Helsinborg var det dags för ordförande i SEKOM, Lars Thunberg att hälsa välkommen. För tre år sedan i USA lovade han att vara värd för den första internationella ekokommun- konferensen. 100 förväntasfulla gäster från 14 länder satt som tända ljus.
Karl-Henrik Robért och Torbjörn Lahti föreläste och Lisa MacKinnon var moderator.

Inför ett historiskt möte

Det är en helt vanlig måndag men ack så ovanlig. Här har vi samlats i Helsinborg från världens alla hörn för att utbyta erfarenheter. SEKOM, Sveriges ekokommunförening inleder dagen då vi också får höra om ekokommunen Helsinborg. Manfred Max-Neef avslutar med att tala om varför världen måste förändras.

Om det absurda i att vi på 2000-talet låter oss styras av en ekonomisk teori från 1800-talet. Om att vi fortsätter att bete oss i kollisionskurs mot vårt bättre vetande. Om att vi vet allting vi behöver veta men ändå beter oss som vi gör. Jag blir som vanligt inspirerad av denna man och det han säger om att vi inte ska underskatta oss själva utan tänka:

"If I do what I have to do - something magic can happen". Sen tittar han på Torbjörn Lahti och avslutar diskussionen med:

"A crazy person started something up north and now we are all here"

I morgon är vi 100 personer som i tre dagar kommer att uppleva många magiska ögonblick. Bara att höra hur några av deltagarna har hittat hit till denna första internationella ekokommunkonferens får mitt hjärta att skratta.

Politik för framtiden

Längst till vänster i denna uppställning står Mr Kusajima, vår man i Tsuroka, som arbetar politiskt för att förändra världen och kandiderar för att få en politisk plattform för detta i Japan. Till höger om honom står den kanadensiska borgmästaren Ken Melamed som har fått FN:s pris för världens mest hållbara kommun. Första och andra kommunalrådet i Robertsfors har precis svarat på frågor om den hållbara utvecklingsplanen i kommunen och berättat om hur den utvecklas.

Denna intressanta eftermiddag har de tillsammans med deltagare från USA, Kanada och NyaZeland generöst och ödmjukt delat med sig av erfarenheter kring kommunalt/lokalt hållbarhetsarbete. Deltagarna uppmanade Robertsfors att skryta mer om sitt arbete.

När ska vi träffas och var nästa gång? Kanske när Whistler anordnar Vinter OS tillsammans med Vancouver 2010. Om inte annat kan vi då få ta del av hur Whistler lyckats med sin satsning på Sustainable Games.

Mer om hållbara kommuner hittar man också på Esams hemsida - se länk

Att lära genom att filma

En japansk dokumentärfilmare besökte i måndags ekokommunen Robertsfors och här intervjuar hon Lars som är kommunalråd. Här ställer hon en fråga om kärnkraft och får "rätt" svar.

Jag blev djupt skakad när hon berättade om vad hon hade filmat i Irak. Där följde hon irakiska barn som drabbats av cancer. Kärnavfallet som bomberna har lämnat efter sig visade sig komma från japanska kärnkraftverk...

Till middagen sade hon sig ha vara okunnig i hållbarhetsfrågor. Jag satt som ett kryss för det hade jag inte väntat mig efter att hon hade presenterat sig med ovanstående. Men det hon menade var att hon fram tills att ha filmat svenskt hållbarhetsarbete - en dag - hade varit fokuserad på problem. Nu hade hon förstått att det var frågan om att hitta lösningar.

Lite av det har jag sett när jag följer debatten i Japan och undersökningar där man utgår ifrån att klimatåtgärder med automatik innnebär att livskvaliteten ska försämras.

Poängjakten

Tor Våge ställer bra frågor till oss alla på vårt avslutande möte som vi anordnar som processledare. Vi får verkligen fundera på hur vi förhåller oss till oss själva och varandra. Får vi olika poäng för vårt beteende i olika kulturer? Som tonåring eller bland äldre kollegor. Hur många poäng får jag för att t ex använda cykelhjälm då och nu.

Beter jag mig utifrån förväntningar eller utifrån den jag vill vara? Eller behöver vi justera vårt beteende utifrån omgivningen för att livet ska bli lättare för oss alla?

Spännande fortsättning följer

Går det att starta en nerifrån och upp-process uppifrån? Efter tre år tackar vi nu för oss. Jag och Karolina ska nu bara vänta ett par år för att se hur uthålligt det gemensamma arbetet i skolområdet blev.

Utifrån det kan vi utvärdera om vi bidragit till att göra skolområdet mer hållbart. En lärande resa har det dock varit för oss båda.

Vandra i varandras verklighet

Hur är eleverna delaktiga i arbetet med hållbar utveckling? Det är en fråga som det är lätt att få svar på i Åkullsjön där det bara är att fråga de elever som visar runt och berättar om skolans arbete.
Att se hur andra gör ger både bekräftelse på att man själv gör samma sak och ger inspiration till sådant man kan göra. Ingela berättar om hälsotemat där man samarbetar med England och Lettland.

"Vi har gått runt i byn och informerat om att glödlampor ska samlas in för återvinning."