Vår globala barnby

Hur mår jorden? Att det är vår mest brännande fråga är en underdrift. Jag blir glad när jag vaknar på morgonen och vet att jag bara behövar slå på radion för att få veta hur det går i klimat- förhandlingarna. Det är inte så länge sedan jag aktivt fick söka upp någon källa för att få veta mer om jordens tillstånd.

Samtidigt värker mitt hjärta över att frågan; Hur mår barnen? inte får några krigsrubriker. Rädda Barnen, BRIS och personal på skolor som jag träffar vittnar om att allt fler föräldrar söker hjälp för barn som är deprimerade, aggressiva och självdestruktiva. Att lyssna på ungdomarna som har koll varandra gör mig rädd och då framför allt drogliberalismen som florerar. "Lite suspekt kosttillskott och knark är väl inge farligt:"

Andra undersökningar visar också att svenska ungdomar är rädda för miljöförstöringen. Men få är beredda att göra något för att minska skadorna på miljön. För att förändra allas och alla framtidsutsikter vill jag mer än att bara förverkliga visionen om en fossilfri miljödriven ekonomi.

Det krävs en by för att fostra ett barn. Vilket gemensamt ansvar har vi för vår globala barnby? Ett konkret tips på hur vi också kan kommmunicera med våra barn, fick jag häromveckan av Per. Istället för att fråga barnen på förskolan vad de önskar sig i julklapp så vill han veta vem barnen ska träffa till julhelgen och vad de ska göra för roligt utomhus på lovet.

En sak är säker och det är att vi måste bli bättre på att jobba parallellt med dessa hot. Kanske är det inte bara klimatlöften som vi ska klura ut och stolt skriva under på nyårsafton?

Jag ska ägna julledigheten till att klura på vad jag kan göra för att ge barnen framtidstro. Eftersom det känns bråttom så tar jag tacksamt emot tips!

Rätt svar

Anders Wijkman föreläste om ekonomi och ekologi på Envisions i Västerås. På frågan; Vad är den viktigaste åtgärden för hållbar utveckling svarade han; UTBILDNING

Vi gör skilllnad

"Lärande för hållbar utveckling i Nyköpings kommun 2006" är ett exempel på vad som kan hända om en kommun prioriterar. Cecilia och Mathias har identifierat och dokumenterat arbetet med lärande för hållbar utveckling.

Dessa eldsjälar har framförallt inspirerat till fortsatt arbete bl a under den årliga nationella nätverksträffen för kommunala kontaktpersoner för utmärkelsen Skola för hållbar utveckling. Förutom att två dagar är för lite för att skanna av vad som händer ute i landet konstaterade vi att skolutveckling måste få ta tid och därför behöver vi långsiktiga och uthålliga satsningar på att förstärka utbildningens roll i vår tids viktigaste och mest meningsfulla utmaning.

Remissvar SOU 2007:79 Tre nya skolmyndigheter

Dnr U2007/6976/G
Regeringen har genom förordning 2004:20 inrättat utmärkelsen Skola för hållbar utveckling och år 2005 gett Myndigheten för skol- utveckling uppdraget att ansvara för arbetet utmärkelsen. Före 2005 fanns utmärkelsen Miljöskola. Många förskolor, grundskolor och gymnasieskolor har erhållit utmärkelsen och ännu fler har anmält intresse. Utmärkelsen gäller i tre år, därefter tar myndigheten beslut om förlängning efter förnyad ansökan från respektive skola.

Undertecknade kontaktpersoner från hela Sverige arbetar på uppdrag av våra kommuner för hållbar utveckling i skolan. Vi vet att utmärkelsen är ett viktigt incitament för ett uthålligt arbete i hela skolans verksamhet. Utmärkelsen ger förutsättningar för en bred delaktighet bland barn, ungdomar och vuxna i arbetet för en hållbar utveckling. Därför är vi allvarligt oroade över att utmärkelsen Skola för hållbar utveckling inte finns med i SOU 2007:79.

Vi utgår från att arbetet med utmärkelsen kommer att föras över till Skolverket, men vill uppmärksamma detta genom vårt remissvar.

Djurönäset 22-23 november 2007
Fredrik Bergman, Alingsås
Anna Lindahl, Boden
Karl Nordlund, Borgholm
Göran Cervin, Bromölla
Gittan Matsson, Falun
Peter Norberg, Karlshamn
Crister Carlsson, Härryda
Ragnar Hartelius, Kungälv
Bodil Fridén, Lidköping
Göran Öhman, Luleå
Magdalena Klaesson, Malmö
Lisen Vogt, Mora
Cecilia Karlström, Nyköping
Mathias Demetriades, Nyköping
Robert Lättman, Nynäshamn
Birgitta Sandfeldt, Orsa
Stefan Eriksson, Piteå
Stefan Bergmark, Piteå
Monica Yngvesson, Sala
Gun Sörbring, Smedjebacken
Erika Åberg, Umeå
Gun Stolt, Umeå
Barbro Kalla, Umeå
Annalena Ståhl, Uppsala
Britt Löfgren, Uppsala
Carin Arnesson, Örebro

Klimatforum 2007

Klimatforum 2007 samlade 1000 människor. Vilken mångfald av organisationer och företag som samlats! Vår miljöminister konstaterar att årets Forum har fördubblats från förra året då Al Gore talade. Men han tog inte åt sig äran utan konstaterade att det är frågan som är så är så aktuell nu.

Hur försäljningen av utsläppsrätter skulle kunna finansiera fonder för att underlätta spridningen av miljöteknik, var något som Andreas nämnde och jag kom att tänka på diskussionen med min tåggranne dagen före.

Att Sverige ska satsa på att bli en fossilfri miljödriven ekonomi, tycker jag att är för lamt. Jag är rädd för att man nu bara kan se klimathotet som den enda ohållbara trenden i världen. Men denna insikt förkortar steget till att vi ska arbeta för en hållbar värld.

Resekonversation

Medvetandet om nödvändigheten av en bättre utveckling har gått så fort att jag ibland har svårt att hänga med. Nästan det första min tåggranne säger till mig när vi startat vår resa från Uppsala till Stockholm är att hon tycker att det borde bildas en internationell fond för att kunna föra över miljövänlig teknik till de länder som nu startar sin utvecklingsresa. För att de ska kunna gratis få tillgång till de bästa lösningarna. Min förvirring är dock mikroskopisk jämfört med den glädje en sådan här konversation skänker mig.

Eureka!

Nu har jag förstått hur man i utbildningsdebatten kan fokusera på betyg och skriftliga omdömen som både medel och mål. Om man utgår ifrån följande så är det ett logiskt sätt att resonera;

Meningen med att gå i skolan är att få betyg!!!

Jag som trodde att det var för att det var för att lära sig något för framtiden!