Vem man lär sig av!

Varför, vad och hur man lär sig och svaret på dem bildar ofta grunden när jag lägger upp mina arbeten men i bland kan är det relevant att fråga vem. Sharafs hjältar består av unga killar som tar avstånd från det hedersrelaterade våldet och arbetar för att förändra sina jämnårigas attityder. Här spelar det roll att killarna själva kommer från miljöer där det förekommer hedersrelaterat förtryck och att de är bara lite äldre än de elever de föreläser för.

När grundaren av Sharafs hjältar kom till Umeå fick jag lära mig mer om mänskliga rättigheter och vad som ligger bakom förtryck och våld av en man som har en bakgrund som gerillasoldat vid 14 års ålder i Eritrea. Självklart var behållningen att inte bara beundra en människas visdom utan att denna kunskap också omsätts i handling.

Arhe uppmnade oss att inte anpassa oss till mångfalden genom att kompromissa med de mänskliga rättigheterna. Kunskapen om alla människors lika värde ger trygghet och tillhörighet och frigör möjligheter. Berättelser om hur värstingar förvandlats till samhällsbyggare som får sina diplom som Sharafs hjältar av jämställdhetsministern berörde mig verkligen.

Inspiration som smittar av sig

På bilden ses en av medlemmarna i en advokatförening som jag fått lära känna i Japan. Ogurasan demonstrar källsorteringen på Japans nordligaste ö, Rebunto.



Advokaterna har inspirerats av Sverige och nu inspirerar de oss och alla som lär känna dem. Läs mer om deras stora engagemang i artikeln i den svenska advokattidningen via länken här till höger.

Vad är värt att mäta?

Bhutan har sedan 1976 talat om GNH "gross national happiness". Tillväxten mäts inte bara i individuell lycka utan målet är att skapa en social miljö där alla är lyckliga. Center for Bhutan Studies och United Nations Development Programme (UNDP) ska nu i mars 2007 avsluta sitt projekt där de har arbetat för att utveckliga mätbara värden för GNH. De har bl a tagit fram nio indikatorer. Jag hoppas någon dag kunna titta närmare på t ex; kulturell mångfald och balans, känslomässigt välmående, tidsanvändning och balans.

När ska vi bli så utvecklade att vi mäter hur mycket lyckligare vi blivit tillsammans?

Hur lär vi oss mer om vad våra unga kan?

Mina barn som inte är barn längre lär mig hela tiden nya saker. Utan dem hade jag t ex aldrig fått ordning på denna blogg. Jag har insett att den digitaliserade världen är deras andra modersmål medan det för mig alltid kommer att vara ett främmande språk.

Mina ungdomar blir inte stressade av att det poppar upp folk som vill ha deras uppmärksamhet samtidigt som de löser avancerade problem. Deras ställtid går inte ens att klocka på ett vanligt tidtagarur. Barn- och ungdomars simultankapacitet är något som borde hyllas.

Hur tar vi tillvara den unga generationens kunskaper (läs; fakta, färdigheter, förståelse och förtrogenhet) i skolan och när de kommer ut i arbetslivet? Hur kan vi tillsammans lära oss mer om vad de kan för att kunna värdesätta och betygsätta den unga generationens nya kunskaper?

Kan vi stärka dessa färdiga kunskaper och lära eleverna att sortera i informationsflödet och att vara kritiskt granskande? Kan vi stimulera upptäckarglädjen, nyfikenheten och handlingskompetensen för att rusta dem för de stora utmaningar som världen står inför? Genom att förena gamla och nya kunskaper kan vi sedan utbilda kreativa och företagsamma unga människor.

Eller är det viktigare att lärarens roll som kunskapsförmedlare återupprättas och att en viss mängd kunskap lokaliseras och lärs in som fakta. Genom att återinföra uppförandebetyg kan sedan eleverna lära sig att sitta tysta, gå på led och lyssna på vad läraren säger, annars får de dåligt betyg.

Kanske är det bara jag som känner mig "lost" i den svenska skoldebatten?

Japans framtid

I juni förra året deltog jag i en workshop på Tokyo University och den bestående känslan jag hade efteråt var att jag hade träffat Japans framtid. Underbara unga människor som såg och tog sitt ansvar för en bättre värld.

Nu är de på gång igen och arrangerar en internationell konferens för studenter. Här nedan har jag citerat vad de själva säger om sitt evenemang. Du kan läsa mer via länken; Student Summmit 2007.

”Student Summit for Sustainability” ,"Taking Action for Global Sustainability" in Tokyo, 5-9 March 2007”.
”It will be 20 years in 2007 since the publication of "Our Common Future," in which the definition of the word "sustainable development" (SD) was presented. Since then, the discussions on "sustainability" have gradually changed and progressed, but the situation has only worsened. The need for immediate action toward SD from various fields has only intensified. One of the major gaps in confronting issues internationally and locally is lack of sufficient academic and international network and communication.

Facing this reality, students who are close to academic research and community, hold some key roles in activating this needed network. Understanding our responsibilities as future leaders and decision makers, students can bring bright hopes in connecting currently still sectored actors.

The World Student Community for Sustainable Development (WSC-SD) was established in 2001 to sensitise students from various origins and academic backgrounds on issues pertaining to sustainability, and motivate them to take action at their universities and larger communities. In our upcoming annual meeting, we propose to call it the "Student Summit for Sustainability" to clarify the positioning of annual meeting and our role as students to the society. The main title of the Student Summit is "Taking Action for Global Sustainability", and it is aimed to encourage communication, collaboration, value creation and vision through sharing ideas, friendship and wills among students."